My Photografic Life

Frågan är inte OM döden kommer utan NÄR döden kommer och knackar på dörren,
Alla har sin tur, alla ska vi dö nån gång.
Din tur var nu, den 19 januari 2009.
Enligt den biologiska klockan ska du lämna denna värld före mig, så detta skulle hända förr eller senare, men nu var för tidigt.
Vad ska man tro på egentligen?
Prästens prat om att Jesus kommit och hämtat dig och du är med gud nu? Att du är på ett ställe som gud skapat för bara Dig?
Eller det vetenskapliga som säger att död är död. Att du ligger i kistan som stod framför mig och när du ligger där i marken i kistan under lager av jord kommer tiden ha sig gång och du kommer sakta men säker förmultna till jord och det ända som finns kvar av Dig är dem saker som du ägde och minnena ut av dig.?
Jag vill tro och jag tror på det vetenskapliga men tänk om ändå nånting av gud snacket stämmer? Det låter så fint, men vad ska man tro?
Det e ganska humoristisk egentligen att en sån stor människa som Du nu är borta, du finns inte mer. Att du ligger i den där lilla trä lådan i mitten av kyrkan. Du som berört så många och påverkat så mycket.
Solen lyser in genom fönstren på kyrkan och ner på kistan, solen som inte visats sig på flera veckor, och den titta fram just idag.
200 människor satt och tänkte och sörjde för bara just dig, 95% av dem i bar scoutskjorta. Längst fram i kyrkan står några av dina närmaste scout vänner och håller i svenska flaggan och scoutfanan- precis som på andra scoutfiranden i kyrkan. Det säger sig självt om vem du var.
Och den första sången som sjöngs var Scoutsången och den sista vad När lägerelden brunnit ut.